Jag vill skratta, ta fina bilder och umgås med vänner. Men jag kan inte. Mitt huvud är fullt av formler och uträkningar jag inte lyckats lösa, det är vad jag ser när jag låter mina ögon vila. Loven ska vara våra. En möjlighet att göra allt roligt som inte hinns med i vardagen. Jag fick aldrig något lov. Den här veckan har ägnats åt att försöka få in nya matematiska modeller i huvudet som varit okuperat med tusen andra tankar. Jag längtar tills jag kan le igen och känna mig sådär lätt som en fjäder. De stunderna kan jag inget annat än att skratta. Det är det som jag värdesätter, glädjen.
Lever för att uppfylla drömmar
