Den senaste tiden har jag jobbat som tulpanförsäljare. Jag har ringt på dörrar och frågat om de varit intresserade av att stötta mig inför framtida studier genom att köpa en bukett. Så här i efterhand så skulle jag säga att allt slit är värt det, jag har ändå tjänat ganska mycket med pengar. Men det var något alldeles särskilt att ringa och störa folk i vardagen. Många gånger innan jag kommit igång med försäljningen ville jag bara hem, att inte veta vem jag skulle möta i dörröppningen skrämde mig. Även om inte jag råkade ut för något så finns det människor som man inte vill möta ensam i ett tomt trapphus. När det kändes alldeles för tungt hjälpte Leonor mig, då sålde vi blommor tillsammans i husen mittemot varandra. Som tack ska jag bjuda henne på fetaste myskvällen med bio och hela köret.
Utmana dig själv, även när det känns hopplöst, för oavsett hur det går kommer det kännas så otroligt bra i slutändan, du vågade!
