Av någon anledning har jag alltid satt väldigt höga krav på mig själv. Tidigare är detta inte något jag reflekterat över, men på senaste tiden har jag märkt hur jag alltid måste prestera, bli fin på alla bilder, vara delaktig och trevlig varje ynka liten minut. Vem orkar egentligen det? Det finns många som är otrevligare än mig, inte blir lika bra på bild eller presterar på samma nivå som jag, men tävlingen har aldrig varit mot dem. Vilket är bra, jag tror faktiskt aldrig att jag varit en sådan person som ser ner på andra. Nej, självaste tävlingen har varit med mig själv och alla ideal som finns. Alltid har jag jobbat för att bli bättre och mer som jag själv vill vara, men också så som andra vill att jag ska vara. Jag är trött på det nu, så jag tänker vara nöjd med den jag är. Jag ser ut som jag gör, tänker som jag gör och presterar som jag gör. Gör mitt bästa alltså och mer än så kan ingen kräva. Så nu släpper jag mina krav och njuter av att vara den jag är. För nu vet jag att jag måste inte alltid vara på bäst för att vara mitt bästa jag.
