Oavsett hur glad jag än är finns det något som alltid kan få mig att gråta, utanförskap. Att se hur någon, hur mycket den en försöker, inte passar in. Egentligen tror jag inte det är någons fel. Alla är helt enkelt inte gjorda för varandra. Det jag blir ledsen över är när människor med underbara personligheter börjar tveka på sig själva och ifrågasätta sitt sätt att vara, för att det inte matchade med någon annan. Det finns så många olika sätt att vara och bara för att dynamiken inte alltid stämmer betyder det inte att det är fel på någon. Om man till exempel inte hittat någon man riktigt trivs med i skolan betyder det inte att man ska ändra sig. Alla personligheter är vackra och det viktiga är att man själv trivs med den man är. Överallt känns det som om man börjat räkna vänner, följare och läsare. Jag ser hellre personen än ett nummer på facebook. Har du en vän som kan få dig att känna dig bättre än allt annat? Vem bryr sig då om du kanske inte är populärast i skolan, har flest vänner på facebook eller mest följare på twitter? Det viktiga här i livet är att vi har någon som får oss att bli en bättre version av oss själva. Frukta inte om du inte har denne person i ditt liv ännu, det kommer. Jag tror att det finns någon för alla, det gäller bara att öppna ögonen och se sig omkring.
En sann vän är bättre än tusen falska. Glöm aldrig hur värdefull du är.
