Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser, hur små saker blir stora på nära håll.

För ett tag sedan slutade jag skriva inlägg om hur jag mår innerst inne. Jag såg ingen poäng i att utlämna mig på det sättet. Blogger klickar man in på för att se hur bra alla har det. Men nu kommer ett sånt där naket och utlämnande inlägg ändå. Tankar jag tror alla kan ha nytta av, men ni som inte orkar, tryck bara ner sidan, för här kommer bomben.

Mitt sätt att vara är ofta ursäktande, gäster, rörelser, tonläge, med allt det säger jag egentligen förlåt att jag finns. Ständigt trycker jag ner mig själv, tankarna säger till mig att det är alltid jag som gör fel. När någon skrattar, viskar eller tittar snett gråter jag inombords. Jag ska inte behöva ha en främlings bekräftelse för att veta att jag är bra, men ändå behöver jag just det. Varför vArFör VARFÖR?

Well no more. Det är dags att inse att jag varken kan eller kommer vara bra på allt. På tiden att jag inte ger upp även om det skulle vara så att jag är den sämsta. Inget mer ursäktande för min del. Det är dags att fokusera på framstegen istället för sne stegen. För var dag som passerar kommer jag bli starkare och snart, snart då ska jag tro på mig fullt ut.

Photo: Här kommer ett humoristiskt citat, som ska få dig att känna som på bilden,  bara så här på slutet för att bre ut lite glädje över allt det dystra. "Jag insåg just att jag inte är bra på att vara dålig på saker, så därför måste jag bli bra på det med." - Isabella Ågren