Men om jag hade fått en krona varje gång det gått snett hade jag varit miljonär, jag svär det är så det är.

Idag hände något oväntat. Efter att jag och syster skrikit åt varandra av okända anledningar fick jag ett knäpp. Snörade på mig löparskorna och bara sprang, jag sprang. Förbi barnvagnar och häpnade grannar, jag springer Aldrig annars. När ryggen och axlarna smärtade sprang jag vidare, när fötterna krampade och mjölksyran kom, aldrig stannade jag eller saktade ner. Jag sköt bort alla onda och ifrågandesättande tankar, inte ens när blodsmaken kom ångrade jag mig. Det måste ha varit det bästa som hänt. Revolutionerande.

  Ungefär så här ↑ kändes det efteråt. ((Rubriken till inlägget är ett utdrag från fina Malcolm B:s auditionlåt.))