När jag och min vän Alice i dag gick armkrok längst Stockholms gator möttes vi av en skrämmande scen. En kille kommer utspringandes från Intersport vid skatteskrapan, han springer som om de gällde hans liv samtidigt som han med ett krampaktigt tag håller om ett sjutal canada goose jackor med tjutande larm. Efter honom kommer en arg ordningsvakt. Paralyserade står där jag och min vän, i armkrok, och bara ser på. När Alice snart upptäckter att de kommer springandes mot vårt oss försöker tar hon dra med mig till sidan, men som vanligt missuppfattar jag det hela och tror att vi flyttar oss för att stoppa tjuven. Så där ställer, lilla 17 åriga jag mig mitt i vägen för både killen och vakten utan att tänka på vad som ska hända sen. En man klev, som tur var, fram och fångade in den tjuvande tjugoåringen i en kramliknande gest. Killen tappade då alla jackor och vakten hann ikapp. Det läskigaste var nog då, när han kom ikapp. För full hals skrek vakten åt killen, fula, fula saker och när jag såg ilskan i hans ansikte och hatet i hans ögon önskade jag nästan, nästan, att vi inte stoppat killen, för batongen hann den ilske dra upp också. Fast då, när han skulle ta polisgrepp, lyckades killen slita sig loss råkade jag klämma ut ett glädjetjut. Den gången sprang han nog för sitt liv, så fort han orkade, fast han blivit av med jackorna till stöldgods. Senare när vi sen såg en polisvan schvissa förbi med skrikande sirener antog vi att han fångats in. Hoppas han får det bra, för alla förtjänar en andra chans.
Bild: Ibland kan enskilda stunder, val och tillfällen lämna öppna nya vägar eller lämna spår som tar vårt liv i en annan riktning.
