Den senaste tiden har varit rätt kämpig för mig och det är förmodligen just därför jag haft lite svårt att uppdatera här. Jag kan skylla på det ena å det andra eller säga att det helt enkelt är skolan som strular. Jag skulle kunna säga allt det där, fast en gång när jag liten bestämde jag mig för att aldrig ljuga och jag tänker inte börja med det nu heller. Jag trivs inte. Alls. Där jag är och där jag hamnat. Nu försöker jag därför kämpa, för att hitta tillbaka till det jag älskar. Jag är inte personen som ser ner i golvet för att slippa hälsa, hon som inte gör skoluppgifterna och människan som aldrig vågar säga vad hon egentligen tycker. Det är inte jag. Vissa kanske nu skulle beskriva mig som en martyr, men jag kan inte längre ignorera problemet, för problemet är mitt liv. Det är jag som behöver leva med människan jag blivit dag in och dag ut. Så nu vill jag hitta tillbaka, till mig själv och glädjen. Är bara så förskräckligt rädd för att mitt sanna jag inte ska bli accepterat och att folk fortfarande inte ska se vem jag vill vara.
