You were born a original, don't die a copy.

Jag känner mig som mamman i julkalendern när hon lutar sig mot sin mans axlar och säger "allt är förstört" på sämsta teaterspråk för att hon inte lyckades fixa en spricka i väggen. Lite så är väl mitt liv just nu, en berg och dalbana och jag lyckas inte riktigt lappa ihop alla hål jag skapat. Ni har de senaste dagarna fått genomlida en del känslosamma texter här och det vill jag inte be om ursäkt för. Därför att när jag startade den här bloggen var det precis vad jag lovade er, sanningen. Livet är inte alltid glitter och glamour, ibland kan allt vara så jävla svårt att jag undrar om man någonsin kommer vidare. Så ni som känner att ni behöver diagnostisera allt kalla mig klimakterietant, bipolär, eller kasta bort det med simpla förklaringar så som tonårsångest. Det kan vara rätt svajigt, men jag har lärt mig att inget är svart eller vitt. För trots det är livet i en gråzon det värsta jag vet. Så här har ni min insnöade sanning, hela av den som ibland kan låta mörkare än natten eller färgfullare än himlens alla regnbågar. Det är vem jag är, det är så jag gör men jag lovar att jag ska ingenstans annan än framåt, så oroa inte hål i era små-söta-hjärtan kamrater. Jag överlever, det gör jag alltid.