Falling in love is like falling asleep in class. You were not supposed to, but you did.

I julas när jag var på avresemöte sa de att där, när du väl kommit till ditt värdland kan du vara precis den du vill och pappa sa att det var minsann något man skulle ta till vara på. Själv funderade jag väl inte så mycket över det just då, för jag är väl den jag ska även här, tänkte jag. Men något hände då i slutet av 2012, jag fick en riktig himla dipp och visste snart varken vem jag var, varit eller ville vara. Dagar, veckor gick och jag försökte mest överleva vardagen. I en stund av vrede började jag ignorera de som jag tyckte allra mest om. Om det är något jag ångrar från året så är det just det. Jag vet inte om det handlade om att jag var rädd för att de skulle se igenom mig, mitt leende och mina skratt - att de någonstans skulle veta hur jag faktiskt mådde. Sen fastnade jag bara i det, och ignorans blir efter ett tag lätt för vem som helst att bemästra, snart vart det en del av min vardag. Jag vet att det inte går att spola tillbaka och det som jag har gjort, är gjort - men jag ser det här som en andra chans. Att vara den jag vill vara helt och hållet, ända ut till fingertopparna. Ja, det är dags att jag slutar lägga krokben för mig själv och istället lever ut till min fulla potential.