Take chances.

Så min värdfamilj. Den är fin och det kändes inte alls awkward första driven hem från flygplatsen. Det var min värdmamma och min 6 år gamla värdbror som mötte mig den där soliga dagen för nu mer än en vecka sedan. Eftersom jag började skolan dagen efter jag kommit hit hade jag inte tid att oroa mig utan kastades istället in i det hela på en gång, något jag är väldigt glad för såhär i efterhand. Tänkte samla ihop små tips och sådana saker jag snappat upp, kring livet som utbytesstudent, i ett fint litet inlägg någon gång nästa vecka - för er kommande studenter. För mig har det svåraste varit middagarna. Det är då jag börjat tänka på min svenska familj som mest och bli lite ledsen i ögat. Sen hjälper det ju inte att mina värdbröder 3 & 6 år gamla varit himla blyga för mig och inte velat ha mig bredvid när vi äter. Så var det i nästan en vecka, men igår minsann då var jag till och med en önskad middagsgäst. Jag använde den gamla vanliga taktiken dårra, som kan ta en in i vilken pojkes hjärta som helst, ett gemensamt intresse i gameing. Jag vill passa på och tacka mina svenska bröder som lärt mig allt jag kan inom denna specialitet. Nu ska jag hänga//gamea med min nya kompis längst till vänster. Vi kör Bubble Trouble, men de är into GTA och lite sånna grejer med, hjälp haha. Puss&hej!