Dina lakan är konfetti nu ska himlen bli vit

Hej klockan är 1:20 am här vilket betyder att det är för sent för min lilla söta blonda hjärna att funktionera därav kan ni räkna med många stavnings fel <-- särskrivningar ;) och osammanhängande meningar i detta inlägg. Jag tittar mest in för att säga hej och förklara att jag har stora ambitioner för bloggen, för livet och mina sista dagar i NZ men för varje blinkning känns det som slutet kommer två centimeter närmare. Njut av det du har innan du blir av med det säger alla, jag ska försöka. <3 I, vilken dag det nu var, gick jag och Brooke en kvällspromenad och jag är glad att hon lyckades övertala mig att ta med min kamera. Det var otroligt vackert ute med solnedgången vid stadens watertower, sen i brist på en skateboard beslöt vi oss även för att rulla ner den något branta cementkullen, mycket bra beslut även fast det kändes mycket tuffare i nattens mörker på den södra halvön. Vill skriva om mina äventyr med min biologiska familj som var på besök och även om helgens bus, vi får se om tiden räcker till och jag lyckas få tag på alla de bilder jag vill. Vi hörs vi ses i dina drömmar.