Hej alla nu med sex dagar i landet tänker jag skriva om mitt ett och en halvt dygn flygande från andra sidan jorden. Jag känner mig fortfarande inte redo att återuppleva hejdå:et det är svårt nog som det är så det kanske jag skriver om en annan dag när saknaden har lugnat sig lite. Torsdag den 12 december startades med en mycket tidig start, 4:30 jag sprang runt lite för att få ordning på allt, åt den äggmackan min värdmor förberett åt mig och sen bar det av till flygplatsen med en halvtimmes biltur. Ett tjugotal vänner kom för att vinka av mig trots den tidiga timmen och det var jag så otroligt tacksam för. Dock blev det inte så mycket av ett hejdå då incheckningen tog betydligt längre än vad vi räknat med. Det var strul med Å:et i mitt efternamn och det verkade som om mitt boarding pass försvunnit ur deras system. Det gjorde mina vänner överlyckliga och de sa hur de hade planerat detta sen start. Tyvärr var inte deras plan lika felfri som Sickan för jag kom iväg på planet efter endast två minuter av kramar och gråt. Sen grät jag hela vägen till Auckland. Det här var i alla fall solnedgången på väg till flygplatsen. Himlen var som delad i tre, otroligt vackert!
I Auckland möttes jag av en Area rep från STS som faktiskt körde mig till andra änden av flygplatsen i sin bil och jag var så tacksam med alla mina tunga väskor. Det var kanske fem minuter att åka med bil så förstå hur stor flygplatsen var! Vid det laget hade jag tagit mig samman och börjat tagga för den långa resan hem till alla fina. Efter kanske en timme spenderad med kvinnan från STS gick jag igenom säkerhetskontrollen och möttes av en annan glad utbytesstudent som skulle till Amsterdam. Hon hade bott på en fin och solig plats högre upp på norra halvön, Tauranga och vi pratade länge och mycket innan vi gick för att sätta oss vid gaten. I väntan på flyget blev vi vän med kvinnan som satt bredvid oss och vi pratade om allt möjligt. Jag älskar hur öppet det är och hur man kan prata med vän som helst!
Flodis spelar tv spel på det andra av fem flyg. Jag hade ett fönstersäte och en hel rad för mig själv att sprida ut mig på. Det här var nog den minst action fyllda benet i hela flygresan. Inte alls som den långa turen från Singapore när jag spillde vatten över hela min och sätet, lämnade stolen med hörlurarna både på och inkopplade vilket ledde till att jag nästan föll omkull. Flygplans mat har aldrig riktigt varit min grej, oavsett hur fint de serverar eller tillagar det känner jag aldrig för att äta när jag är så högt uppe i luften. Var på väg att tacka nej till maten på ett av de sista flygen men sen insåg jag att vi skulle vara där i ytterligare åtta timmar och det vore ju jobbigt om jag plötsligt blev hungrig. Så jag log, tackade och tog emot en bricka fylld med små återslutna skålar av flygplansmat och gömde det som såg godast ut under mitt säte ifall jag skulle bli hungrig senare. Alla mina nyfunna vänner på planet undrade vad tusan jag höll på med och tyckte att jag var superrolig och udda haha men den där salladen var rätt god alltså.
På flygen kunde man följa sin färd på en liten tv skärm framför en utifall att man tröttnade på det stora utbudet av tv, film och spel som också fanns programmerat i skärmarna. Jag satt och kollade på kartan för att se hur högt upp vi var i luften, det visade de där med. Vid 15000 ft från vattennivå uppe bland moln och blåa himlar tittade jag ut och tänkte tusan vad coolt från den här höjden har jag hoppat ut, fallit nästan en minut innan fallskärmen öppnats och sen svävat och sett på får och fina vyer i Queenstown.
Jag och Hemma från Tauranga, som skulle till Amsterdam, fick en asiat att ta bilder på oss vid Auckland's flygplats. Bilden blev lite halvdan så när vi anlände i Sydney, gått igenom tullen och tagit emot vår väskor frågade jag en snäll man om han kunde ta en bild på oss två tillsammans med våra vagnar och väskor. Han sa ja självklart och fick prova några gånger innan vi vart helt nöjda. När vi sedan stod och kollade våra smile i kameran kommer en säkerhetsvakt fram till oss. Han hade sett oss ta bilderna och allt men kom först nu och pekade på skylten bredvid oss för att visa hur det inte var tillåtet att ta bilder där haha. Vi skrattade och var tvungna att radera alla. I Sydney träffade vi även två utbytesstudent tjejer som hade bott på den södra halvön och en finsk kille som åkte hem tillsammans med sin biologiska familj.
Jag och Caroline,
från Österriket, tyckte det var himla coolt hur det stod vårt namn och "Ms World Traveller"
Vi klev ut utanför flygplatsen i Sydney njöt lite av det varma vädret och skröt sedan om hur vi nu var officiella besökare i Australien. Lång flygresa men himla bra. Jag var så trött i London att det blev inga mer bilder. Pappa har en video på vårt återseende som jag kanske kan få tag på åt er. Vi får ses snart vänner! Puss på er.
