I was aiming for the sky

Jag vill leva i en värld där det inte finns något tak. Där det inte finns några begränsningar för vad vi kan uppnå. Där vi kan sträcka oss mot skyn. Stolta. Glada. Jag vet att vi alla är kapabla att leva sådana liv, vi måste bara sluta lyssna på folks klagosånger om vad som aldrig kommer kunna gå att uppnå och börja lyssna på våra hjärtan. De drömmar och mål som finns inom oss, det är de vi lever för. Jag vet själv med mig att när någon, framför allt mina föräldrar, säger nej det där går inte. Så tänker jag jaha oj okej och så ger jag upp. Det är det värsta vi kan göra i ett sånt läge kamrater! När alla säger till oss att det inte går det är då vi ska säga "then watch me. Watch me do the un-doable" det är då vi ska strida som aldrig förr, för våra hjärtans skull. Jag vill leva i en värld där det inte finns något tak. Där jag inte blir påverkad av andras ideal. The sky is the limit. Och jag ska försöka att stolt och glad sträcka mig mot skyn och aldrig låta någon trycka ner mig igen. Kanske kommer jag falla en eller två gånger men "never will I stay down". Nu ska jag baka min tårta, med de ingredienserna som jag vill ha. För jag har bara åttio år kvar och livet är för kort för att låta någon annan sätta ribban. Nu ska jag ut och nu ska jag leva. Aldrig mer förtryckt. Det är svårt och kommer inte att ändras över bara en natt men jag börjar få mer och mer klart för mig hur jag vill leva mitt liv.