Who do you pray for at night before you go to sleep. What do you feel when you look in the mirror. Are you proud?

Jag vet att det är  taskigt att säga det jag nu kommer skriva, men jag är verkligen trött på alla som ser ut, pratar och beter sig likadant. Då när allt görs för att passa in. Det som inte är äkta. I min frustation vill jag skaka om henne och se djupt bakom ansiktet täckt i smink och det nonchalanta uttrycket. Jag vill att hon ska förstå att hon är värd att synas, sticka ut och bli beundrad, för den hon är. Varför döljer vi oss bakom fasader och ord vi inte står för? Då när hon skrattar avundar du kanske henne och det som inte är äkta. Utifrån lever hon det perfekta livet, men jag tror att inombords finns en rädsla som äter upp henne. Rädslan för att inte byggt en mur tillräckligt hög, att någon ska se den hon så kämpat för att dölja. Rädslan att bli kickad från gruppen och inte längre ha någon. Gud gjorde oss olika för en anledning och inte för att vi ständigt skulle sträva efter att vara någon annan eller se ut som modeller på en catwalk. Jag tror vi alla är byggstenar som tillsammans kan bilda en diamant, eller en stjärna i detta universium. Jag önskar att jag kunde säga det här till dig och du förstått hur mycket du är värd. Det är vad jag önskar mer än något annat just nu, men allt du gjorde var att himla med ögonen och skrattandes trippa vidare på dina decimeterhöga klackar.

Jag önskar dig lycka här i livet och hoppas att någon kan få dig att inse att du duger precis som du är.
Eller nej, mer än så jag önskar att du förstod att du är underbar precis som du är.

Mina böner går till dig ikväll.