torsdag 26 juli 2012

Sometimes I think that we waste our words and we waste our moments. We don't take the time to say the things that are in our hearts when we have the chance.

Ibland kan jag bli väldigt ledsen över hur min värld ser ut. Det finns så många jag älskar, att prata och skratta med, och det känns som om jag inte berättar för dem tillräckligt ofta hur mycket de betyder för mig. Min värld är så självcentrerad, men ibland då stannar jag upp. Spenderar den extra timmen med att skicka iväg ett brev till en kär vän, kommentera någons bilder eller proppa en logg full med hjärtan. Då känns det lite bättre i hjärtat. Jag önskar att ni alla kunde förstå hur mycket ni betyder för mig. Älskade vänner, utan er vore jag inte ens hälften av den jag är.
 
 Bilden har inget med inlägget att göra.